Imorse kändes det som om Simon och jag var herr och fru Persson. Som om vi bodde i en villa med barn, hund och Volvo och som om vi varit gifta i 20 år. Det var nämligen så att klockan sex ringde Simons alarm och han skulle åka till jobbet. (samtidigt som jag kunde ligga kvar i den stora, sköna, varma sängen i 4 timmar till) Sen kändes det nästan som om jag skulle gå upp och köra barnen till skolan, städa huset och sen ha maten klar lagom till min man kom hem. Nej usch, så ska jag aldrig ha det! Jämlikhet i samhället ska vi ha, lika mycket skitjobb till mannen som till kvinnan! Ajja, med detta inlägget ville jag bara säga att imorse kändes det som jag var 25 år äldre...